Värdelös
Kategori: Allmänt
Aldrig känt mig så fruktansvärt värdelös någonsin i hela mitt liv som jag gör just nu.
Adrig har någon sagt så..dumma/taskiga/elaka hemska saker till mig någonsin.
Att höra att man bara är ett enda stor problem för familjen, att familjen mår dåligt är mitt fel.
Att jag bara är ivägen och förstör.
Att ens pappa inte vill bo med en för att man bara förstör för alla andra... det vill nog ingen höra från ens förälder.
Har inte varit så här ledsen och gråtit så här mkt på flera år. Känns jävligt bra att hela jävla släkten kommer hit om några timmar för att fira min pappas fru som fyller år.
Har alltid varit bra på att förtränga mina känslor och att hålla igen gråten. Men det gick inte idag, det bara brast och jag kunde knappt andas och hela kroppen skaka i en halv timme. Fy fan vilken dag jag haft.
Hoppas jag lyckas klistra fast ett leende när släkten kommer så jag slipper bli utfrågad. Usch detr värsta som finns är när någon frågar vad som hänt nät man sitter och försöker hålla tillbaka gråten så gott det går. Nästan så man måste bita sig i läppen för gränsen är så nära på att spricka och så kommer frågan och allting brister och man kan inte hålla tillbaka tårarna längre och allt bara exploderar ut ur en. Skulle vara jäkligt jobbigt om det hände inför allihopa...
Som det flesta vet är inte jag en person som gråter inför andra, inte ens när jag är ensam. Men senaste åren har jag börjat slappna av lite och börjat försöka visa mer känslor då jag mår SKIT av att hålla igen allt jag känner.
Den jag helst av alla inte vill gråta inför är min pappa, men det hände idag ändå.
Ganska svårt att vara stark när ens förälder sitter i bilen bredvid en och skriker i 30 min om vilket värdelöst liv man har. Har man inte klarar av någonting, att man itne är normal, att man förstör, att man är ett problem som han inte vill ha hemma.
Det brast. så jävla hårt. Och nu kan jag inte gå tillbaka till mitt glada humör. så fort jag börjar må ltie bättre så kommer dom förbannade jävla tårarna och hela kroppen brister ut i gråt. JÄVLA SKIT!
Det värsta är att jag vet att han har rätt. han har så jäävla rätt och nu fick jag det bekräftat. Jag är en liten feg mus som inte tar tag i någonting. Jag är 17 år och kan inte göra någonting själv.
Adrig har någon sagt så..dumma/taskiga/elaka hemska saker till mig någonsin.
Att höra att man bara är ett enda stor problem för familjen, att familjen mår dåligt är mitt fel.
Att jag bara är ivägen och förstör.
Att ens pappa inte vill bo med en för att man bara förstör för alla andra... det vill nog ingen höra från ens förälder.
Har inte varit så här ledsen och gråtit så här mkt på flera år. Känns jävligt bra att hela jävla släkten kommer hit om några timmar för att fira min pappas fru som fyller år.
Har alltid varit bra på att förtränga mina känslor och att hålla igen gråten. Men det gick inte idag, det bara brast och jag kunde knappt andas och hela kroppen skaka i en halv timme. Fy fan vilken dag jag haft.
Hoppas jag lyckas klistra fast ett leende när släkten kommer så jag slipper bli utfrågad. Usch detr värsta som finns är när någon frågar vad som hänt nät man sitter och försöker hålla tillbaka gråten så gott det går. Nästan så man måste bita sig i läppen för gränsen är så nära på att spricka och så kommer frågan och allting brister och man kan inte hålla tillbaka tårarna längre och allt bara exploderar ut ur en. Skulle vara jäkligt jobbigt om det hände inför allihopa...
Som det flesta vet är inte jag en person som gråter inför andra, inte ens när jag är ensam. Men senaste åren har jag börjat slappna av lite och börjat försöka visa mer känslor då jag mår SKIT av att hålla igen allt jag känner.
Den jag helst av alla inte vill gråta inför är min pappa, men det hände idag ändå.
Ganska svårt att vara stark när ens förälder sitter i bilen bredvid en och skriker i 30 min om vilket värdelöst liv man har. Har man inte klarar av någonting, att man itne är normal, att man förstör, att man är ett problem som han inte vill ha hemma.
Det brast. så jävla hårt. Och nu kan jag inte gå tillbaka till mitt glada humör. så fort jag börjar må ltie bättre så kommer dom förbannade jävla tårarna och hela kroppen brister ut i gråt. JÄVLA SKIT!
Det värsta är att jag vet att han har rätt. han har så jäävla rätt och nu fick jag det bekräftat. Jag är en liten feg mus som inte tar tag i någonting. Jag är 17 år och kan inte göra någonting själv.